Från Klens till Tärnsjö
Fram till 1700-talet hette vår hembygd enbart Nohra och namnet kom till på 12-1300-talet då kyrkan byggdes på Nohret mot Dalälwen. På den tiden var det ingen tätort men man ansåg att kyrkan skulle byggas centralt så det skulle gynna alla boende i Socknen.
Sent 1600-tal inflyttade en snickare Petter Kleen från Östergötaland tillsammans med sin hustru Karin Persdotter och byggde upp ett torp på bekvämt avstånd från kyrkan. Detta torp blev sedan allmänt kallat för Kleens torpet eller Klensbo.
Dessvärre blev hela familjen med barn offer för pesten 1710, men namnet levde kvar i nästan 200 år till. Namnet Klens levde kvar hos många äldre ända in i mitten på 1900-tal
I slutet på 1800-talet blev det tal om att det skulle byggas järnväg genom socknen och då hade man svårt för att tänka sig ”stationen vid Klens”
En av de tidigare boningarna fanns då vid Tärnsjön och kallades för Tärn, och det klingade betydligt bättre än namnet Klens, och så hämtade man det nya namnet Tärnsjö därifrån.
Efter att järnvägen kom till, invigdes 29 juni 1901, utvecklades Tärnsjö till en tätort med hög social standard. Detta berodde till stor del på Järnhandlare August Rodén som startade sin affärsverksamhet 1899, där han inte bara servade bönderna med maskiner och redskap utan även satte bygden på hjul genom att under många år sälja ett stort antal trampvelocipeder. Han var också återförsäljare av Nordstjernan motorvelociped med 2.3/4 HK samt NAG och STAR automobiler.
Redan 1905 kunde man se denna annons i Sala Allehanda.
Att han var före sin tid kan man förstå då han inte lyckades sälja någon bil åt oss ”Norabönder” som fortfarande satt större tilltro till hästen. Men däremot sålde han ofta cyklar i partier om 5 och 10 st till handlare i Östervåla, Hedesunda m.fl.
August som själv var intresserad av dessa självgående automobiler förstod ganska snart ”att det var framtiden” och införskaffade sig som en av de första i socknen en sådan skapelse, några år in på 1900-talet.
August förstod att det fanns stora möjligheter och potential i att bedriva affärsverksamhet i och med att järnvägen kom till och när han 1906 byggde sin nya järnhandel som var virke från det nyligen rivna apoteket i Lakbäck blev han ”stor” i regionen och levererade varor långt utanför Noras gränser. Till att börja med sålde han mycket annat än bara lantbruksmaskiner och trampcyklar, som t.ex. mjöl, utsäde, bränsle ,oljor mm. Järnhandeln och Stationsgatan med trätrottoarer på bilden.
När August startade sin verksamhet såg vår tätort ut så här. Missionskyrkan majestetiskt på åsen och till vänster i bild finns Tärnsjös första skola. Ovanför skolgården syns ”Fattigstugan” som senare på 20-talet flyttades till hembygdsgården.
30 år senare var förändringen stor. Många nya byggnader, järnväg och klocktornet på missionskyrkan mm hade tillkommit.
När Tärnsjö hade nått sin kulmen fanns det bl.a. 11 caféer, 4 banker, 4 bensinstationer, tre järnhandlare, apotek, mejeri, polisstation och mycket mera.
Efter mer än 30 år i branschen känner August att det är dags att ”varva ner” och låter Erik Schedin överta rörelsen.
I Sala Allehanda kunde man i sept 1930 läsa denna tillkännagivelse.
Erik Schedin drev affärsrörelsen i 16 år och här syns han på bilden med sin expedit och ett par kunder.
En del av utbudet av lantbruksmaskiner som plogar te.x är utställt för att locka och visa kunder. Bindbommen till höger hade säkert plats för ett tiotal hästar så parkeringen var god. Eftersom Erik var jaktintresserad så införlivade han skjutvapen i försäljningsprogrammet, och säkert finns det personer som än idag kommer ihåg bränslepumpen och plåtskjulet som servat många motor- fordonsägare under lång tid.
Ofta marknadsförde man sig genom att visa sitt utbud via emaljskyltar som sattes upp på vägg och dörrar. Tittar man noga till vänster om dörren så satt denna skylt.
1946 var det Bertil Björklund som tog över järnhandeln och efter honom sonen Arne och som siste järnhandlare i Tärnsjö var det Arnes son Mats som drev butiken.
År 2000 stängdes Tärnsjö Järnhandel för gott efter 100 års betjäning av Norabor och andra.